Brobygge och machetas

Till slut efter många vändor och många bussar kom jag fram till en by vid namn Cholila i argentinska Patagoninen.  Här skulle jag möta upp Laura och Dario med vänner och jag skulle wwoofa på deras gård Kaleveche ett par veckor. Jag kom fram sent och det var mörkt, också pga strömavbrott i hela byn. Jag vatt hungrig som tusan så lite less blev jag när Dario inledde med att klargöra att det enda som går att finna i Cholila är kor och vin, vart på han tände upp grillen. Men som veg i dessa trakter så vänjer du dig ganska snabbt, och jag fick massa vin och majs så tillslut blev jag mätt och glad. Dagen efter började en intressant vecka. Introduktionsdagen började med att Dario inledde med att klargöra alla pågående landkonflikter med stat och grannar. Själva försvarade de sina rötter som mapuches och de hade lämnat livet i staden för fem år sedan då staten hotade att ta deras mark som tillhört familjen sen långt tillbaka. Och Dario och Laura var de enda som kunde läsa och därmed juridiskt kunde göra motstånd. Fem år hade de nu kämpat och nu låg tvisten i någon domstol. Det är tragiskt nog hemskt vanligt här att staten konfiskerar mark som länge använts av bönder. Inte bara mapuches och gauchos, utan av många fattiga bönder. Det var samma kamp uppe i Mendoza. Och då läskunnigheten är dålig och existensen av papper över marken näst intill obefintlig blir det svåra kamper att vinna för bönderna. När sedan juridiken också tvingar fram landgränser på papper och kartor leder det också ofta till konflikter bland grannar. Så även i Cholila och grannkonflikten på Kaleveche krävde att en tog med sig machete och vakthund om en lämnade gården (kändes ganska hardcore). Om du lägger sedan till att något utländskt företag hotar att borra i bergen och därmed förstöra grundvatten med mera så har du, vad jag förstått, en rysligt återkommande situation i det här landet. Men det finns gott om motstånd. I grannbyn firades det under helgen 10 år av en lyckad blockad mot gruvan. Sen bör det kanske poängteras att det i Argentina inte alls är ett lika hårt förtryck mot mapuches som i Chile där det pågår lite av ett krig, även om den chilenska staten är grymt duktiga på att tysta ner detta.

Första dagen var en söndag och vi var lediga, så vi åkte på utflykt och jag fick se en vild uggla för första gången!

Här stannade vi och fiskade och paddlade kajak. Nu vet jag att jag är sjukt dålig på fiska och jag kastade där jag tänkte att det inte fanns en risk att jag skulle få napp. 

Här också

Va lite dålig på att ta bilder på deras hus som de själva hade byggt, men här är en liten del t höger. Sjuk utsikt. 

Här tog jag mina siestor

De höll på med honung och bin å sånt

Hemskt fin utsikt

Ibland med sjukt fint ljus på månnen

I början jobbade jag mest med att dra upp rötter från nyponbuskar för att göra plats till ett nytt land. Från början fanns inte denna envisa växt i Sydamerika men den importerades av européerna under kolonialismen och nu växer den överallt, alltså verkligen överallt.  

De hade två stora jakthundar som kom direkt en visslade, vilket kändes tryggt. Men så hade de också en liten buse som hette tronqito som var så söt så jag dog!

Som vid så många andra markkonflikter handlade det även här om att bygga saker på marken. Med byggnader och liknande på marken drar sig staten här för att konfiskera den. Och då den enda bron ockuperades av grannarna vatt vi ändå tvungna att bygga en ny. 

Och en dag var det dags att samla in honungen!

I början höll jag mig mest i bakgrunden.

Julia, Fia och Lina; tänk om vi hade haft sånna här i somras!