Cordillera de los Andes

Efter att jag och John lämnat gården och våra fina vänner i Lavalle for vi in till la ciudad de Mendoza. En vacker stad med runt hundra tusen invånare, full av gröna torg och en stor park, och i nuläget även med en hel del turister. Det är semestertider i sydamerika och Mendoza har mycket fin natur att trekka, rafta och klättra i. Samtidigt är den en av världens nio vinhuvudstäder så uppenbarligen kretsar ganska mkt kring detta.

Mestadels vandrade vi bara runt i staden, men efter ett par dagar var vi ganska trötta på det. Då vi inte heller hade lyckats få några couchsurfhosts pga dålig planering, blev det även snabbt både tråkigt och dyrt. Vi tog oss därför upp mot bergen och en liten by med namnet Uspallata, en timme från sydamerikas högsta berg Aconcagua på 6960m. Eftersom det hade blivit kallt över en natt och jag hade blivit lite smått förkyld, valde vi att inte bestiga det denna gången. Istället tog vi ett annat berg (typ) precis utanför byn som vi "klättrade" upp i.

Efter en natt i Uspallata hoppade vi på bussen mot Santiago i Chile där vi nu är och har mött upp den fantastiska Pacsim och dennas familj och vänner. Om detta skriver jag om senare. MEN, bussresan genom Anderna var kanske den finaste resan i malmöminne. Tyvärr omöjligt att illustrera rättvist i bilder men här kommer några;

En dag hyrde vi (precis som ganska många andra) ett par bikes och cyklade runt bland några av vingårdarna i byn Maipo. 

Det finns superstora tunnor till vin. Som whisky finns d en idé om att träet ska  ge smak.

Och så vår bergsklättring;

Vårt mål på avstånd, på en fin väg dit.

Och vi vandrade...

...och vi klättrade...

och vägen var full av faror

Ibland pausade vi

.... pausade ganska mycket

... för att bara titta...

...tills vi nådde vårt mål, den förtrollade klövern

... sen gick vi ner igen...

Och så tog vi bussen genom Anderna

ljuset skiftade konstant

Det syns kanske inte riktigt här men när solen lyser på vissa magmatiska bergarter så ser det ut som guld

Ok, det var några bilder men som sagt, det är mkt coolare i 3d!
Skriver snart mer om Santiago och Chile

Hoppas allt är fint där hemma, och med er alla!

Torkad frukt och lera

Den 25 januari kom jag fram till min kära John och den gård han har wwoofat* på de senaste sex veckorna.  Gården ligger precis utanför den argentinska byn Lavalle, en timme från Mendoza. Familjen som har den består av väldigt fina och varma Laura, Raimondo, Augustin, Mumin och Ema, Pitcha, Fa och Rocco. Genom odling och några får, höns och ankor är målet är att nå så mycket självförsörjning som möjligt. De har kanske en hektar land med majs, bönor, sötpotatis, squash, tomater, fruktträd, kryddodling mm. Parallellt förs kampen för jordlösa bönders rättigheter och mot onda internationella storföretag som vill borra i berget och förstöra allt (som vanligt).

Under de nästan tre veckor jag var där byggde jag och John mest på ett växthus av lera, bilrutor, bambu, flaskor och lite allt möjligt. Sommaren är väldigt varm men vintern kan bli kall. Det var mycket jobb men resultatet blev strålande! Jag lärde mig också att laga humita, torka frukt och hur en gör egna popcorn och hundratals liter tomatsås. Det är en fantastiskt plats med fantastiska människor. Här är några bilder.

*Wwoof är ett globalt nätverk till vilket ekologiska gårdar kan ansluta sig. Wwooffare kan sedan genom att arbeta på gårdarna få mat och logi. Idén är kunskapsutjämning inom mer hållbara boendeformer och självhushållning. http://www.wwoof.org/

Familjens hus

Humita, en sydamerikansk traditionell majspure. Bredvid står Lauras pappas Pacos vin. 

vårt rum

Alla bilar här är sjukt gamla

Våra egna pochoclo! Men här äts de ofta m socker. Det är ju inte så smart.

Igos och vindruvor på tork

En dag kom det in en stor order på torkade tomater, russin, olika marmelader, juicer, bröd, vin, tomatsås och allt tänkbart. Det blev att sätta på etiketter och packa lådor.

 Jag älskar ju affischer

... så förstod ju snabbt att det var ett bra ställe.

När jag kom var det mycket åska och blåst. Ibland blir det även hagel stora som fotbollar. Då skickas det upp raketer av gårdarna för att spränga sönder hagelbollarna så de inte krossar druvodlingarna... så ganska ofta låter det en hel del.

Det syns inte på denna bilden men där bakom ligger Anderna!

Som veg här blir det rätt mkt pizza, min favoriträtt

Laura, Raimondo och Mariana sänder också varje onsdag radio om politik, ekologisk matlagning och musik. En onsdag sände de från gården så jag passade på att filma lite, vilket de tyckte vore bra till att lägga på deras hemsida. Här är fem min;

Gården har blomman Cosmos som symbol. IRL är den dock inte så hippie. 

På vardagarna steg vi upp med soluppgången eftersom det är för varmt att jobba efter elva.  Då är det siesta fram till kl 17 då vi kör igång igen. Denna bild är den jag oftast vaknade till. Majs, olivträd och druvodling, 

Varannan vecka kommer vattnet från berget. Då fylls ett kanalsystem i landet som sedan sugs upp av växterna på nån dag. Hela Mendoza regionen är egentligen en öken men med hjälp av dessa system i olika storlekar blir det väldigt grönt. Staden Mendoza är full av parker och träd. Som nämnt hotas dock vattnet nu eftersom ett storföretag ev kommer få tillstånd att borra i berget efter mineraler som riskerar att göra vattnet förgiftat. Han en hört den förr? 

Ibland var det tid för salsa de tomato

Satoshi, vår wooffkompis och mycket fin. Har rest runt i fyra år och arbetat på olika gårdar. Hans dröm är att starta en restaurang där han odlar sina egna råvaror. 

Mga tomater att skala

Fick lära mig att tomater bör planteras bland basilika för att hålla borta djur som gillar tomater, men inte basilika. 

Satoshi och Raimondo

Laura t höger

Ett par dagar gjorde jag och John något som gick väldigt mkt emot mina mest grundläggande värderingar. Vi byggde en staket i bambu. En gräns. Men, kan en bygga en, kanske den lättare kan rivas.

...så de här kunde få mer plats och tid i gräset. 

I Lavalle har jag ätit de godaste oliverna ever. 

Visst säljs sånna här på ikea nu för tiden?

Eftersom vi arbetade med lera och duschen inte funkade alltid, var det rätt gott att d fanns en pool

John och Fa

... så lätt d är att lägga in klyschbilder utan att det knappt märks

OCH så det här med vårt växthus:

När jag kom hade John redan jobbat några veckor med det, så mycket stod redan klart. Men det var ff mkt mkt mer mezcla som skulle läggas på. Ett grovlager, en mellanlager och ett finlager i vilket du blandar i en mjölkblandning och och riktigt fin sand. 

John busar

Jovisst, d var superhet sol så vi behövde våra hattar

Och tillslut var det klart att målas!

Och så el resultado! 

Vi är faktiskt hemskt nöjda

Blev t att fira

En dag kom Paco (Lauras pappa) och plockade upp John, Satoshi och mig på flaket för att ta med oss till hans finca. Mendoza är ju något slags vinmecca i världen så det var kul att få se.

Fint.

Han verkade kunna ganska mkt om d där med vindruvsodling. Enligt han själv började han göra vin när han var 3 år. 

Träden växer ut som ett tak så att druvorna inte ska få för mycket sol

Paco har själv 32 hektar men var en del av ett koperativ som alla gjorde vin på samma bodega. Själv gjorde han bara 2000 liter vin om året till nära och kära. På bodegan gjorde resten, två miljoner l om året. 

Tydligen är det ganska vanligt att ympa även vindruvsträd. 

Skördetiden är nu i mars. Alla druvor skördas för hand. Marken bearbetas dock med babytraktorer eftersom de ska kunna köra under och mellan träden. 

Bevattningen sker från en stor pool som fylls på från berget. Går också att bada i! Men klimatförändringarna har varit väldigt tydliga här de senaste åren och somrarna blir allt varmare, isarna i berget börjar smälta. 

I skrivande stund är vi i Mendoza men ska imån försöka ta oss upp i bergen. Ska bli fint.