Santiago de Chile och 100 mil söderut

En liten bildupdate från veckorna i Chile.

Efter bergen i norra Argentina var det riktigt fint att komma fram till Santiago. Dels för att det är sjukt kul med nya städer men också för att så många av mina vänner i Malmö har växt upp, eller nångång i era liv bott här. Tyckte staden varken va så ful eller tråkig som så många säger!

Också intressant att se platser en läst en massa om, så som presidenthuset La Moneda varifrån Salvador Allende höll sin idag kända tal minuterna innan han dog för 40 år sen.

Ganska snabbt mötte vi upp Pacsim som var hemma under sommaren (fr BsAs) och jobbade på en bilfirma. En vecka efter vi kommit sa han dock upp sig eftersom han hatade det. Pacsims familj har i 80 år haft ett hus i Lo Barnechea som nu är en komun med hus för både Chiles rikaste och fattigaste, beroende på vilken backe du kollar upp mot. Med andra ord, mycket murar och gränser, stängsel och taggtråd. Vi bodde nånstans mittemellan. Men alltså inte i detta hus.  

En dag skulle vi gå till en sjö som Pacsim och hans vänner och många många andra i området använt i alla tider. Men så himla typiskt, den hade blivit uppköpt av någon rik buse som satt upp ett stängsel och en skylt. Snusmumriken hade gått i taket! 

 8 mars, vatt så himla fint till en början men sen dök de där dumma vattenkanonerna upp och förstörde allt. Sånna jäkla glädjedödare.

En av ledarna för en av syndikalistfacken hade veckan innan blivit mördad så mycket av demon
handlade dock om detta. 

Efter att vi kommit tillbaka från Valparaiso öppnade vi vår pizzeria på Pacsims bakgård.  En kort behind the scens-film är på gång. 

Brevid Pacsims hus låg ett alternativt kulturhus vilket fick mig att må bra varje gång jag gick förbi. Påminde ju om ett visst kärt ställe i Malmö.

Pacsims mamma och pappa som var hemskt fina emot oss hela tiden! 

Efter Santiago skilde sig våra vägar åt och John for norrut, Pacsim stannade kvar och jag for söderut. Målet för mig var Patagonien i Argentina och en gård jag kontaktat via wwoof. På vägen ner stannade jag dock på ett par ställen. Första målet var en liten by med namnet Pucon, som lite är ett turistställe eftersom den har en sjö på ena sidan och en av sydamerikas mest levande vulkaner på den andra. Och en sån hade jag ju aldrig sett.

Jag gillade verkligen att den faktiskt spottade ut rök, som i tecknat. Staden påminde annars lite om Aspen med massa ganska rika friluffsfolk överallt. 

Runt byn finns en massa fina ställen så första dagen hyrde den här snabba räsercykeln. 

Sen for vi ut på ett fem-mila äventyr

Över skrangliga broar

bland magiska hästar

och starka strömmar

lockande vattenfall

och arga

och lömska stockar

innan vi for hem igen

Dagen efter tog jag bussen till naturreservatet Huerquehue i vilket jag gick upp och ner för ett berg. Ganska tungt för mina skitiga knän men också jäkligt stört vackert!

Efter fyra timmar upp för berget så kom en fram till tre sjöar. Himla fint.

Här åt jag lunch!

Det ganska ovanliga Araucaria-trädet. Heligt bland Mapuches och ger en massa mat (jag vet inte hur). Påminner ju om tall men är tydligen inte alls så nära besläktat.  

Jag tror att detta är Chiles nationalblomma, Lapageria.

Skogen var full av gamla träd. Några tusen år sa dom, jag visste aldrig riktigt vilka. 

När jag väl kom ner vatt jag supertrött och satte mig ner i gräset utanför parken. Efter en kvart stannade några med sin bil och tog med mig till ett par sådana varma källor som en oxå sett på tv. Lite kallis-känsla när en sprang mellan den iskalla floden och det varma källvattnet. 

Efter Pucon for jag till Puerto Montt, en tråkig stad i mellersta Chile. Men härifrån kan en åka till en massa andra superfina ställen. Jag blev upplockad av min couchsurfing-host och vi åkte två timmar österut mot Cochamo.

Men sjukt fint att se havet, gör mig alltid fasligt glad. 

Karla bodde själv i detta huset och arbetade som någon form av landetdoktor. 

utsikt från vardagsrummet

Och jag fick elda så mycket jag ville!

Cochamo är en liten pytteby precis vid en stor sjö. Många åker hit för att trekka eller klättra i berg och byn har en restaurang. Du passerar också byn om du ska korsa gränsen till Argentina vandrandes. Jag hann inte nått av det plus att mitt knä vatt paj efter Pucon. 

I södra Chile, speciellt på ön Chiloe finns mycket tysk arkitektur, typ som denna träkyrkan. Hemskt märkligt med kolonialismen.  

Efter Chile korsade jag gränsen mot Argentina och återigen fick jag uppleva Anderna med buss!! Yeaj!